Okay hi.
Where should I start?
Oh yah before things at 4 o’clock happened.
18 November 2017.
‘Hana’
‘Assalamualaikum, kat mana?’
‘ Wasalam kak, kat kolej ni.’
‘aik’
‘bila nak mai sini, usrah pukoi 9.30 mlm’
‘Alamaaak.’
‘ Ana lupa. Sat kak ana siap.’
Things were so messed up. I slept after Maghrib prayer, with my telekung, unveiled. I swear it was a damned chaotic day for me. Lepas dah reply Kak Tikah, aku rushed and gathered semua barang aku, nak siap-siap. Dashed out from my room. Before nak turun blok tu, singgah jap bilik Yat, nak pinjam moto dia pegi third college.
Usrah habis dalam pukul 11 mlm time tu. Aku dengan pening kepala, dengar tak dengar je kat pengisian tazkirah. Allahu. Sepanjang usrah, dalam hati tengah gelisah tak solat Isyak lagi. Nak bagitau Kak Tikah segan pulak, so solat kat bilik jelah macamtu, lepas habis.
Balik-balik kolej, lepas solat Isyak semua, rehatlah kejap. Culture shock bangun tido tadi tak habis lagi. Aduhh kitpale kiteee. One minute after that (not literally lah), got another meeting Bravo kat lobi. *bigboss menyeru*. So then, went for that meeting with the others sampailah pukul satu lebih. *doom*
Naik bilik, sambung buat belanjawan time tu. Tiba-tiba…… (haaa natang ni yang start semua benda jadi)
Lapaaaarrrr !!!!
Yes tiba-tiba laparr. *not surprise for a Farhana*
Chetak tengah borak dengan yat kat bilik dia. Tak tido lagi makcik2 tu. Tengah kencang bergosip. Aku lapar-lapar pun masuk port, borak-borak sampai pukul 2. Kenyang dengan gossip je aigoooo. Pastu dah takde bende nak sembang, aku ajak ahh si hayati ngn syahidah pegi mekdi. Sebab lapar balik.
On tak on ?
.
.
.
.
Jawapan dia ON.
Cadang lah nak stay lama sikit kat mekdi sebab nak study sekali. Aiseymen. Okay haa setadi lah.
Mekdi here I come !!!
.
.
Mekdi pun huru hara gak malam tu. Punyalah belambak manusia ni. Bukan aku sorang lah pegi mekdi pukul 2 kay. Harey betoi sapa yang dok perli aku tuh. Ahahah. Study plus drama melayu karat Chetak tu , tup tup pukul 4. kitorang decide balik UM. Haaa malam tu, aku ingat lagi , aku ngn Yat order extra ayam goreng even after dah beli set lain. Pelahap betul malam tu. Macam kena rasuk je. Tak tau pulak sejam lepastu terbaring kat Emergency room, kene puasa. Padan muka aku
Aku pun tunggulah yat kona moto dia dulu. (‘kona’ tu means ‘belok’). Chetak dah get ready dah ngn Salim dia.
.
‘Nak aku bawak tak moto tu?’
‘eh takpe, aku je bawak’
.
Haaa nasib baik Yat yang bawak moto tu. Ada hikmah. Kalau aku bawak moto malam tu, things maybe worse. Tah tah kena saman ke. So yeaah I do believe for everythings that happen, must be reasons. Say bye bye to mekdi, kitorang pun off to UM. Malam tu decide balik jalan besar sebab jalan yang kitorang selalu balik tu too creepy to handle. (malam = pagi)
*Layan angin pagi atas moto.*
 |
| teaser sikit |
Pukul 4 pagi weh , satu habuk pun takdak. Hanya tiga ketul NavyUmPretties yang berlegar-legar ats jalan raya. Darararararara. Dalam hati, amazed sebab takpernah tengok jalan kosong macam tu. Hahah. Syiok jeee.
But then, at one point, the view changed.
Things were scattered on the road. *including me and yat haha*
Blood heavily poured down to my face.
The silent road suddenly amplified at most.
People started to fill the sideways and pavements.
Numbness felt throughout the foot.
That is the thing. Thing that happens at 4 o’clock.
Thing that slowly tells me one beautiful journey.
We fell.